Det hela började med att jag tyckte det skulle bli dags för en längre vandring snart. Kanske inte i år men nästa år (2018)? Har aldrig gått längre än ca 7 dagar i sträck. Jag tänkte mig att jag skulle vilja gå hela Kungsleden, Hemavan - Abisko. Jo men det kändes bra, det har jag funderat länge på! Började googla om andra som hade gått sträckan, ville läsa lite... Då började jag direkt halka in på berättelser om vandrare som hade gått Gröna Bandet. Det hade jag hört talas om men vad är egentligen Gröna Bandet? På Gröna Bandets hemsida fick jag inte bara en del information utan kunde även läsa om hur andra hade haft det på sina äventyr. Andra "fjällfarare" som dessa långvandrare kallas för.
Om jag ändå hade tänkt gå Hemavan-Abisko så kan jag väl lika gärna gå lite till. Istället för Abisko så tar vi Treriksröset och Grövelsjön får ersätta Hemavan. Hur svårt kan det va? Måste väl vara underbart att vara ute en hel sommar! Detta tänkte jag i mitten av februari (2017).
Hur blev detta en anmälan?
Läste (och fortfarande läser) alla andras bloggar, historier. En maaaaassor frågor dyker upp och jag har förstås inte alla svaren. Än. Än? Det var visst inte bara och bara.
- Kommer jag kunna ta ledig en sådan lång tid?
- Kommer hunden klara det?
- Åt vilket håll ska man gå? Och när ska man börja/sluta?
- Kommer det ligga mycket snö kvar i början?
- Blir det (för) kallt i september, oktober?
- Hur klarar vi av vaden?
- Packningen?
- Logistiken?
- Kommer vi att hitta eller kommer vi gå vilse hela tiden?
- Hur ska man träna inför ett sådant äventyr?
- Klarar jag av det mentalt?
- Etc...
"Om du vill växa så måste du vara rädd - och göra det ändå." (Johannes Hansen)
I fredags var jag på en föreläsning som handlade mycket om att våga. Att aldrig ta (kalkulerade) risker ger möjligtvis ett bekvämt liv men då är även sannolikheten stor att gå miste om erfarenheter, upplevelser, utveckling, ett "rikare" liv på många sätt. Alla får givetvis välja själv vilken väg man vill gå (eller de flesta i vår del av världen har iaf valmöjligheten) men detta inspirerade mig att våga! Jag har vågat många gånger förut och (nästan) aldrig ångrat mig. Så varför inte denna gång? Jag får väl göra en plan för mina rädslor - hur hanterar jag dem, vad gör jag åt dem?
Det som nu alltså kvarstod var ett snack med chefen. Skulle det överhuvudtaget finnas en chans till en lång semester? Jodå! Jag ska bara se till att verksamheten inte stannar av under tiden pga att jag är borta. Det fixar vi! Tack chiefen och tack arbetsgivaren!
Anmält
Nu är jag alltså anmält och kan se framemot ett spännande äventyr. Jag är dessutom den första som har anmält sig för Gröna Bandet 2018.
(Man kan naturligtvis gå sträckan utan att anmäla sig men anmälan innebär en del fina saker som jag inte vill gå miste om. Se beskrivning på www.vitagronabandet.se)
(Man kan naturligtvis gå sträckan utan att anmäla sig men anmälan innebär en del fina saker som jag inte vill gå miste om. Se beskrivning på www.vitagronabandet.se)
Jag har nu 1 år och 3-4 månader förberedelsetid framför mig. Kommer att studera kartor, provvandra en liten del av sträckan (Grövelsjön - Vålådalen i juli), komplettera utrustningen, lägga upp planer och sist men inte minst förbereder mig både psykiskt och fysiskt.
Så häng med på resan. För det är väl den som är målet, eller hur!
